Det sägs att det gör det i alla fall. 

Men jag har funderat på detta. Om det är så att tiden läker alla sår, hur kommer det sig då att människor får problem av det som dem upplevt som barn? 

Att man kan uppleva någonting som gör att hela livet förändras, nya mönster bildas och man kanske till och med blir känslomässigt avstängd?

Jag vet inte om jag tror på att tiden läker alla sår, eller jo, dem blödande såren blir så klart till ärr efter en tid, men är inte dessa ärr en del av såret?

 Jag tror att om det hänt något i livet som gör att man får ett sår i själen och hjärtat så kräver det väldigt mycket jobb för att få bort det kommande ärret. Men självklart beror det ju också på vad man har upplevt, hur man har upplevt det.

Jag tror inte att tiden heller har något att göra med när man läker, tiden hjälper nog mer till att glömma. Jag tror att läkprocessen är något man måste åstadkomma själv, innifrån. Vara väldigt uppmärksam om vad som kommer med detta sår, ärr, man måste nog känna sig själv väldigt bra. När man väl vet vad som kom med på köpet, då tar det ju självklart tid för personen att jobba bort detta.

Men jag hoppas verkligen att detta inte gäller alla fall. Jag hoppas att det är så att tiden läker alla sår, utan hjälp.

Jag hoppas att det här läker och inte blir ett ärr som jag måste leva med, har ärr så det räcker. 

- Det regnade i dag och det finns en mening med det- 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  ... snälla hjälp mig att förstå varför jag känner så här!   jag vill känna att jag är bra, att jag duger som jag är..   Jag vill känna mig så lycklig som jag vet att jag är. ...

 hur fort man än springer.   Nu börjar september att närma sig med stormsteg.. Vilket innebär att jag inte har någonstans att bo, och säkert inget jobb heller. Jag har haft mycket annat att tänka på innan, så jag har lyckas att lägga oron över detta ...

  Nu var det länge sedan.   Jag har kännt att jag inte har velat skriva, känner så fortfarande.   .. så jag tror att jag struntar i det...         ...

  Jag somnade med ett leende på läpparna i natt. Jag vet inte vart det kom ifrån, men det tänker jag inte fundera över, skönt var det i alla fall. Nu medan jag skriver denna smörja dyker det upp igen..   Ni skulle se hur fånig jag ser ut.   Men jag ...