Men inget sådant ljus som egentligen är ett bra ljus, utan mer ett AHA ljus..

Nu ska vi se om jag kan förmå mig att blogga lite i dag.. det var ju ett tag sen. Har mer börjat skapa min egen musik lista på den här sidan. Men det är bra musik, med betydelse, så lyssna och njut!

I dag gick det upp ett ljus för mig, eller jag insåg en sak, som nu, när jag har insett det, är konstigt att jag inte har insett det tidigare.

I det jag just nu har insett är i och för sig inget som ändrar hur saker och ting är, men det hade kunnat. Dessa jäkla om...

 Men det här är ett om, jag inte har sett förut.

Jag har insett vikten vid att vara tydlig,  i vad man känner, och visa det. Hade dem känslor som faktiskt fanns, eller finns, det är ju en defenitions fråga, kommit fram i dess renaste form, som dem gjort nu i efterhand, hade vi kanske inte suttit där vi sitter.

Jag tror jag har haft en funderar dag på hög nivå idag, eller ältar dag kanske är det rätta ordet.

Det känns som om det jag vill och står för inte kommer fram, att det någonstans på vägen ändras.

Jag vet vad jag ville ha ut av vår relation, jag ville inte ha mer än vad det var, men där någonstans är jag tydligen inte trovärdig..

Men det kanske bara är så att jag tror att det är det jag vill ha.

- Men sanningen är den, att mina känslor är mina, min upplevelse är min, och ingen kan säga att den är fel.

- En annan dag, en annan tid -

Jag måste bestämma mig för att det är nog nu.

Jag orkar inte må så här.

Jag orkar inte sakna så att det gör ont.

Jag orkar inte vara i nuet, men jag kan inte se framåt.

Just nu är jag så fasansfullt dubbel, jag vill att hon ska må bra, vara lycklig, det förtjänar hon verkligen. Men på samma gång är jag så rädd att hon ska glömma mig, leva vidare med sitt liv precis som om vi aldrig möts..

Men å andra sidan kanske det är bäst.

 -Vissa dagar önskar jag att vi bara skulle glömma varandra

Men jag bryr mig för mycket i hjärtat för det..

och ska sanningen fram så vill jag inget hellre än att komma ihåg.

Tiden går.. men läker den verkligen alla sår?

Kanske det är så att man helt enkelt bara måste lära sig att leva med vissa saker, eller saker var ju fel, vissa känslor är nog mer rätt.

Sen är ju frågan om man kan kalla det sår?

Jag vill inte att jag ska se det här som ett sår i framtiden, men vetskapen om det fina och det riktiga kommer ju självklart att göra ont länge, men det behöver ju inte vara ett sår för det. - Jag skulle nog vilja kalla det tomrum om vi nu måste namnge detta.

Under dem senaste dagarna, eller nu börjar det ju bli veckor, så har mina känslor pendlat mellan, sorg, ilska, uppgivenhet och orkeslöshet. Jag har inte riktigt bestämt vilket stadie jag tycker känns bäst att vara i. Vissa saker som jag känner skrämmer mig, jag trodde inte att jag kunde hamna här, eller känna så som jag gör vissa stunder.

Men jag har börjat gilla läget, jag vet att det onda kommer att finnas med mig i vad jag än gör, och jag får ju helt enkel bara acceptera att det är där.

Det som är jobbigast just nu och säker för lång framtid är att jag tror att vi var ämnade för varandra. Vi var rätt.

Jag tror att det är här min ilska kommer in, men den kommer upp när jag minst anar. Sen kan jag bli riktigt förbannad på den sate som tyckte att den skulle utsätta oss för det här, vad var meningen med det? -Jo, jag vet, det finns en mening med allt som sker, det är bara det att man inte ser det när man är mitt i det.. blablabla blääääää!

Tyvärr är det ju också så att när man mår dåligt kommer ju mycket annat också, när man inte orkar med sig själv, sina tankar, känslor, livet i stort kanske. Så är det ju lätt att alla andra problem också börjar växa sig större.

Nattetid brukar dem komma till mig

Då kommer allt som jag har minsta oro för eller känner är jobbigt. Vart ska jag ta vägen efter sommaren, jag har ingen stans att bo, inget jobb - inga pengar, alla räkningar som måste betalas, alla andra jävla måsten..

Men jag vet att alla dessa bekymmer fanns där redan innan, men då hade jag kontroll, nu har jag förlorat kontrollen på mina känslor, och tankarna följer efter. Med allt detta kommer då denna orkeslösheten, som kanske är värst, i alla fall när man känner att man har tusen saker att göra innan livet kan fungera.

-Men jag väljer att lägga bort det, eller jag försöker i alla fall, för att göra det jag måste för att klara det jag måste klara just nu.

- Everything But You -

I dag är det ingen bra dag, trillade ner i hålet igen. Men jag vet ju att denna dag inte kommer att vara ensam, det kommer att komma fler..  Som jag skrev igår så är det ju så att det kan ju bara bli bättre. Frågan är ju bara hur lång tid det kommer att ta.

Jag är ledsen hela tiden, och tårarna ligger och lurar bakom hörnet.  Men det gör inget, problemet är när jag känner så här. När hela min kropp gör ont, när jag är ledsen, besviken, arg, irriterad och  känner mig ensam, det är då det är som värst.

Det värsta i den här soppan är att jag faktiskt också har förlorat min bästa vän.  Att jag saknar dina läppar mot mina, din hand runt min arm och dina varma kramar, är ju bara en del. Jag saknar ju också dina kloka ord, din ärlighet i saker, men framförallt din förmåga att få mig se saker på ett annat sätt.

    - Jag tror att det är därför det gör mer ont vissa dagar. 

Men det är bara att invänta dagens slut och hoppas att jag mår bättre i morgon.

-  It's true -